Clik here to view.
Bengt Glimelius, professor emeritus och tidigare överläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala, tycker om att vistas i skog och mark. Foto: Magnus Liam Karlsson
Bengt Glimelius är patologen som sadlade om och blev onkolog. Vid sidan av det kliniska arbetet med patienter har han undervisat och forskat på bland annat lymfom, psykosocial behandling och tjock- och ändtarmscancer. Numera är han pensionär, men forskningen vill han inte släppa taget om.
– Jag kan liksom inte lämna detta intresse. Det är så spännande! Jag har ju dragit i gång många studier och är intresserad av att se facit av dem.
Efter läkarexamen i Lund och tjänstgöring på olika platser i landet blev slutdestinationen Uppsala, där han blev patolog och specialist inom samma område. Han disputerade sedermera på en avhandling om tumörbiologi och därefter blev det postdoktorala studier i USA. När han kom tillbaka till Uppsala fick han ett erbjudande om att bli onkolog.
– Det var en professor på onkologen som hade lockat med en tjänst. Jag tackade ja och sadlade om och blev patientdoktor. Det är något som jag aldrig har ångrat! Det är extremt bra med patologikunskaper i botten när man arbetar kliniskt med cancerpatienter.
Bengt Glimelius har även forskat på psykosocial behandling vid cancer, men huvudområdet inom hans forskning har varit tjock- och ändtarmscancer.
– Det började med att en doktor här i Uppsala hade ett projekt på gång med strålning av ändtarmscancer. Han stack iväg till USA och då fattade jag intresse för tjock- och ändtarmscancer. En ung kirurg, Lars Påhlman, kom hit och ville disputera på det här projektet. Sedan ville han vara kvar i Uppsala efter disputationen. Vi har varit ett radarpar sedan dess och blivit mycket framgångsrika inom detta cancerområde.
Vad har ni kommit fram till?
– För ändtarmscancer har vi gjort en stor serie studier som entydigt visar att genom att ge strålning före operation så minskar risken för återfall på platsen där tumören satt. På 1970-talet fick 40 procent av patienterna återfall i vår region. I dag ligger den siffran på 4–5 procent för hela Sverige.
Vilka faktorer ligger bakom den dramatiska förändringen?
– Det handlar om bättre utredning av patienterna och en sammantagen bedömning från läkare med olika specialiteter. Det handlar också om strålning till rätt patient och mer sofistikerad strålning än tidigare till dem med högre risk för återfall. Ibland med cytostatika i tillägg. Operationerna har också blivit bättre och patologen gör även en noggrann undersökning efteråt så att man får reda på hur bra det har gått.
Till sist, vad har stödet från Cancerfonden betytt?
– Mycket! Jag har fått anslag så att jag kunnat bedriva flera olika studier under årens lopp. Utan det stödet hade det inte varit möjligt för mig att komma framåt i forskningen, säger Bengt Glimelius.
Läs hela Jens Ekelunds artikel i Rädda Livet nr 3 2014
Image may be NSFW.Clik here to view.
